I min hiss
Idag fick jag veta att jag får speciellt besök nästa fredag. Jippie!
Hissmusiken i min hiss går såhär:
Am i living in a hiss, am i living in a cardboard hiss
Upp och ner, ner och upp
Ett jobb. En anledning till att torsdagen blev så deppig var för att veckan innan dess var det flera som hörde av sig angående jobb. Sedan var det helt tyst denna veckan. Blä. Men, någon gång får jag ett jobb och jag har ju faktiskt inte varit hemma så länge än. Det är bara det att jag är så otålig. Jag har svårt att stå ut med att vara i mellanlägen, att lita på att allt kan bli bra även fast det inte kommer på en gång. Fast efter att oroligt tänkt på detta jobbproblem i några dagar är jag i nuläget lite lugnare. Det löööser sig. Och lite skönt är det ju att vara ledig=) Kommer sakna det när man väl kommit in i den där älskade och hatade vardagen.
Många säger ju det att när man varit borta ett längre tag och sedan kommer hem slås man snabbt av att ingenting har förändrats och så är det ju. Fast samtidigt inte. Ibland känns det som jag bara försöker plocka upp spillrorna av det liv jag hade innan jag åkte. För trots allt så har jag, i alla fall långt där inne, förändrats en del och jag kan inte bara fortsätta där jag slutade. Livet var underbart innan jag åkte men det jag älskade då, de personer som var viktigast för mig då är det inte längre. Ingenting att deppa över, bara ett konstaterande och en anledning till att jag ibland älskar och ibland hatar mitt sweden home. Lite berg och dal bana för tillfället alltså.
Jag skulle vilja dedikera, hmm vad ska jag dedikera, jo denna veckan som följer till dem jag saknat åtminstonne en gång denna helg:
Maria (inte för att vi inte delat rum utan för att hon är i karibien, vem tusan vill vara där!?)
Frans (fast han heter ju inte så på riktigt)
Sara
Gabriel
Steff
Otroligt tråkigt att jag inte kommer träffa någon av er i veckan som följer men nu har jag i alla fall dedikerat den åt er.
Tack för mig!
What's the craic what's the story
Nu har jag varit hemma i två veckor och en dag.
Jag har dubbla känslor angående nästan allt. Ibland känns det bra att vara här, ibland dåligt. Ibland blir jag jättestressad över att jag måste få ett jobb, ibland skiter jag fullständigt i det. Det känns lite som detta året kommer bli ett pausår, ett väntår. Nästa höst vill jag börja plugga och då blir det utflyttning från Stockholm. Detta året ska jag spara pengar. Finns det något tråkigare än att spara pengar till uförutsädda utgifter? Skaffa sig pengar som man kommer behöva till sånna där tråkiga saker, trååk! Fast man kan ju fortfarande unna sig saker. Som en nyårsresa. Tänker inte vara i Sthlm på nyår! Om Maria står fast vid sitt beslut blir det lätt Sydney... Om Maria står fast vid sitt beslut vet jag inte vad jag ska göra. Om du försvinner kommer jag känna mig ensamast i världen. Fast jag tycker du ska åka! Det är bra för dig.
Det är konstigt vad man kan påverka sina känslor. Jag har lyckats göra mig själv helt totalt galet småförälskad, eller något i den stilen. Jag är i alla fall galen i honom, på något sätt. Jag vet precis hur det har gått till. Jag har skrivit till honom att jag saknar honom och vill vara med honom så många gånger att jag till slut börjat mena det, för jag vet inte om jag helt gjorde det i början. Det är där problemet ligger. Jag kan inte minnas om jag tänkte att jag inte brydde mig om honom för att jag inte gjorde det eller om jag tänkte så för att jag faktiskt var sur på honom för att han inte ständigt var med mig längre... hmm. Nu identifierar jag mig i alla med hjärtekrossade människor och känner med alla sorgsna kärlekssånger, oh love hurts!
Jag har en mycket bra fritidsysselsättning för de stunder då jag inte har något bättre för mig. Bildantalet för hela resan landar på cirka 6814 bilder (inklusive Marias och Jennifers). Detta ska bli ett bildspel och jag älskar att göra bildspel så det händer nog att jag ägnar mig åt det även fast jag skulle kunna ha bättre saker för mig... Jaja, när jag är klar med det lovar jag att inte drömma mig tillbaka utan leva totalt här och nu i Sverige Sverige detta underbara land (återigen dubbla känslor).
Tack för mig!
Hej då Sverige
For granted
. Först ner till Skåne och sen vidare til Ängön med B
. Det var naajs, fast vädret inte var att önska. Vi solade lite i alla fall
, fast att det blåste nästan storm. Vi badade till och med
. Sen var jag hemma en kväll och sen drog vi till Öland
. Det va också najs i lite mindre än ett dygn, för sen skulle vädret vända sig totalt mot oss så vi gav upp. Då blev det bilen hem igen
. Men det var najs.Det råder ett väldigt osmutt väder i vårt land. Igår trotsade jag det osmutta vädret och drog på mig ett par smutta sommarskor när jag skulle dra till tåget. Tji fick jag och mina skor, fick sitta ensam i vagnen med mina blöta skor och mina nya kärlek (stor, svart och helt kanon fast med c). Tur är det i alla fall att jag lyckats köpa en regnjacka. Den är också svart. " För de regniga sommardagarna" sa kassörskan när jag betalade för den. Jaa sa jag, så sant så sant. Jag kan inte minnas någon värre sommar vädermässigt, eller kan jag?
Dagens fundering: Vilket fras är det som snor brevlådor?
Dagens fundering 2: Vem har lagt två gurkor i vår brevlåda?
Fundering 2 har nu blivit besvarad. Så bra, allt är lugnt.
Away with the pixies
Kom nyss hem från en runda på stan med mig själv. Ytterst trevligt och effektivt. Började med att bege mig till en fotoaffär som faktiskt hade båda de kameror jag väljer mellan att önska mig i för tidig 20-års present. 
Denna vill jag ha. Den är inte särskillt liten, men jag bär gärna på några hundra gram extra för å få den zoomen och manuella inställningarna. Verkar ha fått bra recensioner också, bra.
Lyckades köpa ett par solglasögon, vilket säkerligen beror på att jag var själv. Grejen med mig är att jag inte passar i solglasögon, inte några. Dessa kändes dock rätt så bra och det hela gick väldigt snabbt. Ingen va där och sa åt mig att jag inte passar i dem, det kanske jag får höra i efterhand nu då men nu har jag i alla fall lyckats köpa ett par.
Efter dagens lilla shoppingrunda lovar jag mig själv att inte köpa något, förutom nöjen, som inte står på min Australieninköpslista. Listan ser för närvarande ut såhär:
Regn-och vindtät jacka
Ryggsäck 60-70 liter
Sovsäck
Reselakan
Surfshorts
Keps/hatt
Hööög solkskyddsfaktor
Jag och Sofia har planerat grillning på lördag. Hoppas Fluff tycker det är en bra idé.
Ikväll blir det "en öl" med bengan. Naajs. Ledighet är för övrigt också naajs, very naajs. Man hinner liksom göra massa grejer.
Nu ska jag fylla i en rolig skatteverksblankett. På återseende.
Pizzabread
Vaknar kl 8, kan inte somna om. Sätter på mobilen och min underbara smssignal påminner mig om lägerhumorn som jag efter ca ett dygn efter hemkomsten börjar sakna. Det är mitt klassiska lägersyndrom. De sista dagarna på lägret längtar man efter det man saknar det hemma, vissa saker läääängtar man efter. Sen kommer man hem och verkligheten där hemma är precis som den alltid varit. De där problemen man lämnade när man åkte och inte behövt tänka på i två veckor finns kvar, och jag min lyckost har tydligen lyckats få dom att växa medans jag var borta. Då vill jag tillbaka till de extremt trötta morgonarna, de kollektiva måltiderna, de typiska ibörjanavtånårenungdomarna, de underbara ledarkompanjonerna med världens bästa humor och sången om pizzabreadet.
Min ledighet, som nu varat i tre veckor och tre dagar, började med en vecka på Naxos med familjen. Det var en bra resa skulle jag säga, trots omständigheterna. Efter en vecka var det hem och tvätta och packa om på en kväll för att sen åka på multisportläger på Bergslagsgården. Min solbränna var rätt hyfsad efter Grekland, men efter två regniga lägerveckor känns den nästan lika långt borta som resan, alltså som något som hände för väldigt länge sen. Ändå är det bara två veckor. Tiden är ett konstigt begrepp.
Jag tänkte mig sommaren som en evighet. Nu har första tiden gått och det återstår två månader och två dagar. Det känns som världens kortaste två månader och två dagar. Mitt liv har aldrig varit konstigare än nu. Aldrig så mycket som inte är som det brukar vara. Det känns skönt att jag ska va ledig i nästan två månader. Vi får se vad det blir av tiden som är kvar i Sverige..
En pirat, en mus och en med fladder
Nyss har våra föräldrar bekantat sig med varandra. Det verkade ganska trevligt, och det var ju tur det. Vi fick chansen att säga allt vi ville säga i ett avskedstal, men vi sparar det till senare.
Imorgon ska vi se en midsommarnattsdröm, jag och Fluff. Det blir nog trevligt. Och sen är det bara en vecka kvar på jobbet, tills jag drar till Grekland och på läger. Jag har en lång lista på saker att fixa. En aning stressad, pressad.
Nedkastad på pottkanten
Det som jag tagit mest för givet hela livet är inte längre självklart, inte alls ett dugg säkert. Det är läskigt, det kom så oväntat och det känns som en jobbig dröm.
Fast på ett sätt känns det nästan bättre än förut, jag känner liksom på mig att när det löst sig på bästa sätt så kommer det bli bra, bättre än innan. Det är bara jobbigt att inte veta hur länge man ska få gå utan att veta. Spekulationerna om framtiden är det som gör det så ledsamt. Men det är en dag i taget som gäller nu.
Även fast det bara gått några dagar känns det som jag lärt mig grejer, att jag uppskattar allt som är bra mer. Jag fattar att allt inte kan vara perfekt i min lilla värld, perfekt så som jag tycker att det borde vara. Den senaste tiden har jag kännt att allt varit perfekt, allt har varit så som jag velat ha det. Tror jag. På pappret i alla fall. Det har ändå inte kännts som det borde kännas när allt är perfekt. Kanske går det inte att vara lycklig i ett helt problemfritt liv.
Jag tycker det är lite jobbigt för innan jag ska blogga vet jag precis hur jag ska formulera mig för att det ska stämma. Sen när jag ska skriva håller jag mig inte till det jag tänkt och det blir fel, inte så som jag vill ha det. Men nu orkar jag inte bry mig.
Bara för att det inte alls var såhär man hade tänkt sig att det skulle gå behöver det inte betyda att det är dåligt. Fast det är fortfarande sorgligt, det går inte att komma ifrån.
The worrying kind
Tur att man inte ska se eurovisionskiten nästa år! I min upprördhet vågar jag påstå att jag skulle bojkotta det till och med om jag skulle befinna mig i Sverige vid tillfället. På andra sidan jorden kommer jag i alla fall inte behöva påminnas om besvikelsen till eurovision song contest.
Veckans bästa var måndag kväll. Det är så måndagar ska vara.
Torsdag kväll var också bra, grillning med ledargänget och jag tycker det ska bli jättekul att åka på läger. Snart är det dags=)
Jag känner att jag vill flytta hemifrån. Jag vill göra saker själv. Jag vill laga mat själv, diska själv, tvätta själv. I sommar vill jag försöka ta mig till landet utan familjen. Vore mycket najs. Och till Skåne skulle jag också vilja åka själv. Veckorna som kommer nu känns faktiskt bara som transportsträcka till sommaren och de lär gå rätt snabbt för det är ganska fullbokat i kalendern. Fånga dagen. Punkt.
Senaste:
Trädgammal
Jag älskar bra musik. Viss musik är inte bra bara i några dagar utan jättelänge. Mikas album har varit bra i typ tre veckor nu. Man typ dansar till bussen på morgonen, vilket är helt lugnt för min del eftersom ingen annan vettig människa är uppe när jag går till bussen.
Det är trevligt med vår, underbart att får vara ute på jobbet när det är sol=) Men ursäkta mig men häggen är på väg och det är alldeles fö tidigt! Bara så ni vet.
Idag har jag slappkväll hemma och det var så sjukt länge sen sist så jag kommer inte ihåg när det var. Och imorgon ska jag sova tills jag vaknar av mig själv. Och jag ska inte klaga på att jag är trött. Jag säger ofta att jag är trött. Och en kär vän klagar. Måste sluta.
Nu har jag typ bara en månad kvar på mitt jobb. Känns konstigt att två teminer gått så snabbt. Det skulle vara skönt om jag fick jobba lite, någonstans, i sommar också. Annars är jag ledig hela juli och augusti, någon som vill ha sällskap då?
Det är läskigt att börja fira alla jämgamlas 20årsdagar. 20 känns så vuxet. Siffran alltså. Inget annat.
Äggen på andra våningen
Okej jag är sist ut att blogga om the lovely trip, såå ska jag strunta i alla fina bilder då elr? Eh, nej! Vi har tusen bilder från resan. På riktigt alltså, så några bra bilder borde det finnas.
Det var en resa att minnas för alltid. Fyra dagar kärlek kort sagt.
Mona Lisa var tillskottet i upplevda Paris-attracktioner. Hon verkade trevlig. Tre par budget skor blev det också. Det gillar vi=)
Les oeufs sur le deuxième étage.
Och nu är det snart sommar. Tiden kutar rätt snabbt och det är både roligt och tråkigt.
Meningen
Jag- ...och vad är det som säger att det finns någon mening? Det undrar jag ganska ofta. Vad är meningen?
P- Ja det kan man undra ibland.
J- Meningen med livet är kanske bara något vi hittat på för att det känns bra. Alla vill ha en meningen med livet så då hittar vi på begreppet.
P- Men kan man vilja ha något som inte finns? Det är som Gud. Gudslängtan är gudsbevis för mig.
Och just då kändes det som huvudet på spiken. Gudslängtan=Gudsbevis. För man kan inte längta efter något som inte finns.
Människor, jag, vill att Gud ska finnas för det känns bättre än att tänka att det inte finns något större än det jag kan se och ta på. Samma sak med "meningen med livet". Jag vill att det ska finnas en mening med livet, jag vill ha en mening med mitt liv. Kan jag vilja ha något som inte finns? Jag vet vad jag svarar...
Jag bryr mig way to much om vad min syster tycker. Det är bara det att jag håller med henne lite, därför tar jag åt mig av likmasksnacket. Men aja. Det är väl skit man får ta.
Idag köpte jag inte skorna jag hade tänkt köpa. Duktigt Anna! Jag har också sprungit runt i alla teknikaffärer i Kista för att hitta presenten till syster. Hittade till slut=) Duktigt Anna!
Bananas makes the world go round
Bland annat har jag fått världens lyckokänsla av en joggingtur. Helt sjukt. En klok kvinna jag känner har sagt såhär:
Livets tre passioner är att skita, äta och älska.
När jag sprang där i spåret som förr i tiden gav mig ångest kändes jag såhär: och att springa, och att springa. Idag köpte jag nya springskor för jag fick en blå tå av mina gamla.
I lördags gjorde jag högskoleprovet. Det va tråkigt. Jag är inte nöjd. Men helt ok i alla fall. Det går nog bättre nästa gång, om det skulle behövas. Jag blev påmind om hur det var att trängas i skolkorridorerna och jag kommer exakt ihåg den där känslan man kände varje dag gymnasiet som jag aboslut inte saknar. Inte alls.
I lördags färgade fluff mitt hår också. Det blev för mörkt. Fast alla säger att det är fint. Alla förutom en. Och denna enda sa såhär: neeej, neeej, varför lyssnar du inte på mig? Sen såg hon illamående ut och gick. Men men. Det är bara toning så det löser sig. Om några veckor e d nog bra.
I söndags var jag och fluff på djungelboken på stadsteatern. Moderns version. Den var väldigt bra och inte alls en barnteater som man kanske skulle kunna tro. Sköna apor. Naajs.
Jag längtar till Paris. Eller okej, inte längtar. Ser fram emot! Jag ser fram emot att ligga vid eiffeltornet och sola. För ja, det ska vara fint väder annars blir det fel. Och sen så ska vi dansa natten lång. Oooh.
Och i övermorgon, underbart! Fyra dagar ledigt och ensam hemma. Underbart. Det ordet sammanfattar allt i mitt liv just nu förutom: min näsa, min vänstra vad och (förlåt, trots att du verkligen kan vara trevlig så tror jag att jag börjar förstår hur du tänker nu och det plus hur du ofta beter dig gör mig tvungen att kalla dig detta) bitchen. Jag vet, dåligt uttryckt men det passar verkligen så det får bli så.
..and it breaks my heart
Soligt väder och vår. Det matchar mitt liv just nu. Känns bra. Ovanstående bild är egentligen alldeles för dyster för mitt sinneslag. Men den platsar här ändå av någon anledning.
Jag ska till Paris den 16e april. Fyra dagar. Bästa staden. Bästa sällskapet. Hoppas på bästa vädret också. Då kan det inte bli annat än helt otroligt underbart. Älskar och ser fram emot.
Lunch på bönor och bakat vid S:t Eriksplan idag. Det är en favorit.
Min Morfar. Jag vill inte att han ska dö. För tillfället känns det som att det är så det kommer sluta. Eller ja, det kommer det ju för alla, men för honom troligen ganska snart. Min morfar har berättat för mig vad han vill säga i sitt tal till mig om/när jag gifter mig, ifall att han inte skulle vara med då. Jag vill att han ska vara med.
Nu blev jag avundsjuk på Maria. Hon ska på fotokurs. Min kameraabstinens vaknar. Totalt obefogat.
Dagens bekännelske: Jag har aldrig klarat ms röj. Inte för att jag verkligen försökt. Men i alla fall.
