Till en vän, eller två
Jag önskar att jag var lite mer som du. Du vågar stå för dina åsikter, värderingar och känslor och försöker inte få folk att tro att du är någon du inte är. Det är i alla fall uppfattningen jag får de alldeles för få gånger vi träffas och för det beundrar jag dig. Jag önskar jag hade varit lite mer som du alla de gånger då jag vet att jag försökt anpassa mig efter hur jag trott folk vill att jag ska vara och ignorerat eller försökt ändra på hur jag egentligen är. För att inte tala om alla de gånger jag gjort det omedvetet.
Jag beundrar de som vågar vara annorlunda. Som vågar vara sig själva även fast det inte är så som folk förväntar sig att de ska vara. Du är så och det gör dig kort sagt till en underbar människa.
Nu har en och en halv vecka gått på mitt nya jobb. Jag tycker det är kul och jag trivs. Än så länge har jag inte gått till jobbet och känt att det tar emot (om man inte räknar med ögonblicket då klockan ringer och ögonen inte vill något hellre än att stängas igen). Jag kommer få utökat till heltid i september och det känns bra, det gör ju faktiskt en del skillnad på lönen, fast mycket jobb blir de.
För övrigt tilldelar jag mig själv fem starka vuxenpoäng för mitt oerhört kloka och ansvarstagande agerande då jag tackat nej till att följa med de tre vännerna på roligheter ikväll.
05:30 är min favorittid
Det var mycket jobbigare att jobba i köket på Stora Strand än jag först trodde. Detta berodde nog delvis på att diskmaskinen var trasig när vi kom och det dröjde tills andra måndagen innan vi fick en ny. Detta innebar att man förutom grovdisken fick diska 60 glas, 60 tallrikar och 120 bestick gånger tre för hand varje dag.
Dagen då diskmaskien kom var en underbar dag. Diskmaskinen fick namnet Lasarus ( han dog första kvällen men uppstod morgonen efter när Buffy lekt elektriker och Olle fixat den sista biffen) och blev snabbt en av mina bästa vänner. Den dagen ökade vår rast med över en timme och som alla andra dagar var det helt underbart att gå ner till vattnet och låta fötterna vila.
Vi hade bra väder nästan hela tiden. Tror jag i alla fall. Det var åtminstonne väldigt varmt i köket och mycket skönt att bada. Även fast det var väldigt slitigt i köket och fast det var där vi tillbringade den allra största delen av tiden så hade vi väldigt kul också. Tur att jag hade så trevliga kökskollegor. Fast det är roligare att vara ledare. Men jag ångrar aboslut inte att jag provade på att jobba i köket. Och som sagt så älskar jag det där stället. Jag älskar det för det är så vackert, där finns massa underbara människor och det är en plats som betyder mycket för många.
Jag kommer sakna mina kökskompisar och deras humor och deras viärjättetröttahumor.
I Åmål ler folk mot en och frågar om man är hungrig när man går runt med fem kundvagnar och rensar beaconförrådet. Skulle folk göra det i Stockholm?
Snart ska jag åka till the gasa residence och käka. Jag är liten besviken på att den lovade nya soffan inte är på plats, men mitt rum är i alla fall klart. Det har svarta väggar och en jättestor säng. Hoppas jag i alla fall. Fast den jättestora sängen är nog lika icke existerande som chansen att jag skulle ha ett eget rum i the gasa residence. Deras gamla soffa lär i alla fall duga för att fylla mitt behov av att äta, slappa och prata om allt och ingenting, även fast dynorna halkar ner hela tiden.