AnnaBo

Jag har varit två veckor på Stora Strand. Jag har också jobbat två dagar på mitt nya jobb. Jag går upp halv sex. Som tur är så ska jag bara göra det några veckor. Eftersom halv sex på morgonen är ganska tidigt så är det ju inte så konstigt om man är lite trött. Eftersom det är massa nya grejer på ett nytt jobb så är det ju inte så konstigt om man blir lite slut. Eftersom två veckor på läger inte är det mest fysiskt och psykiskt oansträngande man kan göra så är det inte så konstigt om man skulle behöva sova en vecka i sträck. Som tur är så gillar jag trots allt omständigheterna så förutom min lite segare tänkarförmåga är allt prima.

Det var mycket jobbigare att jobba i köket på Stora Strand än jag först trodde. Detta berodde nog delvis på att diskmaskinen var trasig när vi kom och det dröjde tills andra måndagen innan vi fick en ny. Detta innebar att man förutom grovdisken fick diska 60 glas, 60 tallrikar och 120 bestick gånger tre för hand varje dag.
Dagen då diskmaskien kom var en underbar dag. Diskmaskinen fick namnet Lasarus ( han dog första kvällen men uppstod morgonen efter när Buffy lekt elektriker och Olle fixat den sista biffen) och blev snabbt en av mina bästa vänner. Den dagen ökade vår rast med över en timme och som alla andra dagar var det helt underbart att gå ner till vattnet och låta fötterna vila.
Vi hade bra väder nästan hela tiden. Tror jag i alla fall. Det var åtminstonne väldigt varmt i köket och mycket skönt att bada. Även fast det var väldigt slitigt i köket och fast det var där vi tillbringade den allra största delen av tiden så hade vi väldigt kul också. Tur att jag hade så trevliga kökskollegor. Fast det är roligare att vara ledare. Men jag ångrar aboslut inte att jag provade på att jobba i köket. Och som sagt så älskar jag det där stället. Jag älskar det för det är så vackert, där finns massa underbara människor och det är en plats som betyder mycket för många.
Jag kommer sakna mina kökskompisar och deras humor och deras viärjättetröttahumor.

    

I Åmål ler folk mot en och frågar om man är hungrig när man går runt med fem kundvagnar och rensar beaconförrådet. Skulle folk göra det i Stockholm?

Snart ska jag åka till the gasa residence och käka. Jag är liten besviken på att den lovade nya soffan inte är på plats, men mitt rum är i alla fall klart. Det har svarta väggar och en jättestor säng. Hoppas jag i alla fall. Fast den jättestora sängen är nog lika icke existerande som chansen att jag skulle ha ett eget rum i the gasa residence.  Deras gamla soffa lär i alla fall duga för att fylla mitt behov av att äta, slappa och prata om allt och ingenting, även fast dynorna halkar ner hela tiden.