AnnaBo

Framtiden. Det är något man kan ägna många tankar åt. Ändra fram tills nu har man levt och vetat exakt vad man ska göra om en månad, ett halvår, ett år. Ja asså inte exakt vad som ska hända men man har ju i alla fall vetat att man ska gå i skolan, bo hemma och sånt. Och så helt plötsligt vet man inte alls vad man gör om ett par månader. Ännu mindre om ett år. Det är läskigt, jag föredrar nämligen att ha koll. Nu ska man helt plötsligt leva och se vad som händer. Fast det är spännande också såklart. Tänk vad mycket man har framför sig.
Igår kväll var i alla fall jag, Jennifer och Maria på ett infomöte om work and travel som ordnar resor för unga backpackers till bla. Australien. Jennifer och Maria ska åka dit, de siktar på efter nästa sommar. De ska vara där ett halvår- ett år och åka runt, jobba lite här och där, hoppa bungyjump, dyka, surfa och helt enkelt leva livet. Vem vet de kanske gör mandomsprovet att kastrera en tjur med tänderna också.
När jag satt på mötet och såg alla bilder va jag ganska övertygad om att jag oxå vill följa med. Det vill jag såklart nu oxå. Jobba drygt ett år nu och sen dra iväg. Sen när jag kommer hem jobbar jag lite igen och sen åker jag som volontär till Afrika. Det är nämligen något jag också vill göra. Funderar på vad jag helst vill göra. Helst skulle jag såklart göra båda två. Frågan är hur realistiskt det är att jobba ihop pengar till båda två+kanske gå på folkhögskola och sen inte va helt pank när man börjar plugga igen? Innerst inne så vill jag helst till Afrika. Men det betyder inte att jag sjuukt gärna vill till Australien. I för sig så slutar ju inte livet vid 25, men det känns ju ändå som att nu när man kan bo hemma och när man bara har sig själv och försörja är rätt tid. Och tänk om jag åker till Australien och sen aldrig kommer till Afrika. Och åker jag inte till Australien kommer jag ju helt klart missa något. Jag låg och tänkte på dethär när jag skulle sova igårkväll. När jag tänkte på Australien ville jag dit. Sen tänkte jag lite på att åka till Afrika och då vill jag dit. Helt jättejobbigt. Så nu säger vi att jag ska åka till både ställena. Sen så kom jag ju på att det är hur fjantigt som helst att sitta och tro att jag kan bestämma precis hur jag ska göra nu. Vad som helst kan faktiskt hända. Det är lite det som är grejen med framtiden. Det är liksom inte något man vet så mycket om egentligen. Allt man har är bara tankar, mål och drömmar.
Idag var jag på anställnignsintervju. Det gick nog bra. Jag vill ha jobbet. Man kan ju alltid hoppas.
För övrigt smidde jag och Mickis stora planer på bussen hem idag. Flum

Jag ogillar att springa för det är jobbigt och enformigt. Men vad tror ni jag kände för idag? Att springa! Fast egentligen så bestämde jag mig för det igår kväll. Jag hann nämligen inte träna igår så då kom jag på att eftersom perioden med solsken nu kommit till stan så kan det ju va riktigt skönt att ta en springtur. Nu blev det ju inte riktigt som jag planerat för denna dag har varit molning och endast molning. Min lust till att ta en springtur fanns dock kvar, otroligt underligt men sant (kanske blev inspirerad av Jennifers springande). Efteråt var det hur skönt som helst och jag kände mig mycket bättre än innan, jag har nämligen haft en dåååålig dag annars. Jag har varit trött och allt i skolan var bara jobbigt och tråkigt och världen tycktes inte vara på min sida. Mitt tips för dagen för de som känner likadant är alltså att ta en springtur eller en promenad, trots det ruskiga vädret.

För övrigt gjorde vi klart vårt projekt igår, vår Södermalmsbroschyr är nu tryckt och ihopsatt. Känns bra, även fast det syns lite att den är hemmatryckt. Nu återstår bara redovisningen=) 

Dagens bild
 

Je veux vivre chaque seconde
Comme si demain était la fin du monde
Être libre pour de bon
À trop vouloir s' élever on tombe

Idag är det våffeldagen. Jag kom på det nyss. Så nu står mamma i köket å gräddar våfflor såhär på lördagskvällen. Ikväll ska jag va hemma och ta det lugnt och dricka te.
Igår va jag med flera hos Mickis. Det var trevligt. Ikväll var jag på gospelkonsert i kyrkan. Det var ganska trevligt.
Egentligen har jag inget att skriva. Kanske skulle ta och se på en film. Fast jag tycker inte om att se på film själv. Å andra sidan orkar jag inte umgås med någon annan än mig själv nu. Soo what to do. Jag längtar till våren för när våren kommer så kommer det massa fina fotoobjekt. Jag lärde mig häromdan en ny funktion på min inte alltför komplicerade, men ändå älskade kamera. Fotograf är ett yrke som jag skulle vilja utbilda mig till. Jag tror dock inte det är det jag ska satsa på. Det finns många grejer jag skulle vilja bli när jag blir stor. Fotograf, regissör, jurist, psykolog, musikalstjärna(var finns den utbildningen?), grafisk formgivare, designer, när-och fjärranreporter. Dessutom vill jag bli otroligt duktig gitarrist, trummis, fiolspelare och pianospelare.
Gaah. var har jag lagt mitt cerat nurå. Ni som känner mig vet att jag är beroende. Jag måste ha med det var jag än går. Mina favoritjeans har märken på höger ficka efter mitt cerat, ni vet så som snusare får på bakfickan. Och nu är det på okänd plats och det tycker jag är jobbigt. Jag behöver det ju nuuu. Det är tur att man inte e beroende av nåt värre..
Nu ska jag ägna mig åt något vettigare.

Idag har jag klippt mig. Inget speciellt, jag är för feg för att klippa nåt speciellt. Mamma hade sagt fel tid till mig så jag kom til frisören kl 1 i stället för kl 3 då jag egentligen hade tid. Men frisören var väldigt trevlig och sa att hon kunde klippa mig om några minuter, så jag slapp gå hem igen. Det tackar vi för.
Idag har jag lärt mig att man helst ska gå och lägga sig mellan kl 21 och 23, för då är adrenalin nivån i kroppen som lägst. Jag har 35 minuter på mig tills klockan är 23. Jag brukar gå och lägga mig ungefär nu, men jag börjar kl 2 imorgon så, det känns som man måste ta vara på tiden liksom...
Jag är aktiv jobbsökare nu. Jag måååste ha ett sommarjobb, eller i alla fall så måååååste jag ha ett jobb till hösten. Sommaren klarar jag mig egentligen utan men får jag inget jobb sen så blir jag ju arbetslös. Det vill jag inte vara. Men, om andra kan få jobb så kan väl jag också, trots de ständigt påminnande nyhetsinslagen om att det inte finns några jobb till ungdomar. Otroligt uppmuntrande.
Jag är trött på vinterkläder, framförallt vinterskor. Jag vill ha sommarskor! Mycket snyggare och trevligare på alla sätt.
Shit pommes frites va brun jag va i somras. Jag blir helt bestört när jag kollar på bilderna som får en å längta efter ett liv utan vinterjacka.

 
Ängön

De senaste dagarna har jag levt mitt liv som musikalfreak. Jag menar inte speciellt att jag gått runt och sjunigt hela tiden, det gör jag nämligen alltid (vilket vissa i min närvaro inte är så förtjusta i, speciellt en viss syster). Jag brände Rent musiken på skiva och har typ bara lyssnat på den i helgen. Musikaler är ett mycket bra påhitt. Förutom Rent är Kristina från Duvemåla ett mycket bra exemplar, den musiken är sjukt vacker.
Tänk va kul d skulle va om livet va en musikal, vem vill inte ha musik i takt till när man går till bussen? Okej, det finns mp3, men liksom ni fattar vad jag menar, hm kanske.. 
Igår kväll va jag hos Fluff och kollade på Melodifestivalen och sen ville jag och Karborren se på Sound of Music, för Bengan har inte sett den. Men det var tydligen bara jag å Karborre som var intresserade av detta mästerverk, så filmen följdes inte så engagerat, syyynd.

För övrigt har denna helg inte varit någe vidare.. Jag är en person som blir irriterad ibland, och jag är inte bra på att dölja min irritation, i alla fall inte när det gäller personer som står mig nära. Jag KAN inte strunta i om jag tycker saker och ting gått snett och låtsas som allt är bra, det funkar inte.  Får jag inte prata om det blir jag elak istället. Jag är också bra på att haka upp mig på smågrejer och vill typ prata om varenda liten grej, för min irritation, ilska eller ledsenhet försvinner inte så bra annars. Jag skulle alltså inte kalla mig konflikträdd, jag tycker konflikter är bra, i lagom mängd och storlek förstås, för det stärker relationer och det är bäst att vara ärlig. Denna gång gick dock saker och ting lite snett. För typ första gången ångrar jag typ att jag inte sket i hela grejen, för det blev fel fel fel. Jag spädde bara på hela skiten istället för å lösa det och du missförstog mig nog och allt blev mycket större än vad jag tycker det är... Dessutom är inte msn bra för alla samtal Anna, stupid! Det är lustigt att när livet är underbart så klantar man till det. Saker och ting kanske inte är så farligt som jag förestället mig det i för sig, men just nu känns det icke bra.

På onsdag har jag NkB prov och jag kan inte ett jota. Måste plugga massa imorrn. Dessutom måste projektet va klart på onsdag så vi kan börja planera redovisningen, gaah va skönt det ska blir när det är över!
Idag var jag på friskis med mamma. Haha, det va kul för hon tyckte det va jättejobbigt så jag var inte den mest otränade där icke. Förutom i armarna kanske, jag hatar armhävningar! Vad ska man med armmuskler till?

Igår sent på kvällen kom vi hem från London. Det var en trevlig resa må jag säga. Lite trött idag bara, tur jag bara hade en lektion.
Stackars Jennifer och Anna blev sjuka igår, det beror nog på sömnbrist och kallt rum. London är en kall stad. Även om man kunde ha höstjacka hade jag vinterjacka, för det va liksom kallt fast det var varmt, på nåt sätt. Rummet var också kallt, speciellt på natten. De kan inte konsten att isolera i den stan.
Vårt hotell var det näst sämsta jag bott på, men är det tvåstjärnigt så förväntar man sig inte så mycket, speciellt inte i London. Första natten bodde vi i ett pytterum som inte var så trevligt. Men sedan blev det en vattenläcka vid vårt rum, till fördel för oss. Vi fick nämligen byta till ett större och bättre rum:) Mycket bättre, fast badrummet var inte mycket större än en kvadratmeter och duschen hade ett draperi som var obehagligt närgånget.
Vissa saker är lite lustiga i London, som typ att dom inte alls verkar gillar effektiva lösningar. Varför inte ha en kran i handfatet som blandar varmt och kallt istället för en för varmt och en för kallt i varsin ände av fatet? Bra fråga. Däremot gillar dom effektvitet i tunnelbanan, det är bäst att hålla sig på rätt sidan i gångarna annars kan det låta såhär: Bloody hell!
Vi stötte på både trevliga och otrevliga i denna stad. Jag hade oturen att stöta på några av de allra otrevligaste, duvorna. Innan denna resa skulle jag inte kalla duvor otrevliga. Jag stör mig inte på deras närvaro i stan och parker och har inte tyckt det är obehaglig om de är i närheten. Nu är det dock ändring på detta. Om jag inte försöker komma över denna händelse tror jag det mycket väl kan utvecklas till en duvfobi likt den i filmen om Julias duvfobi vi såg på Psykologi A. Jag tyckte hon va rätt fjantig som va rädd för små duvor, men jag kände mig precis som henne i nån minut där i Hyde Park.
Jag och mina vänner spankulerade nästan helt normalt i denna trevliga park. Gräset var grönt och en bit bort fanns det massa vårblommor. Å va fina tänkte jag och böjde av från en stora gången mot en mindre gång längre bort för att ta kort på dem. Mina tre vänner fortsatte gå på den stora gången, vilket var helt okej eftersom jag bara skulle ta ett litet kort. Kortet uteblev dock. Ett tiotal meter in på den mindre gången flyger helt plötsligt en skock med duvor över gången, där jag går. Ojdå tänkte jag och böjde lite lätt på huvet och hoppades att de inte skulle uträtta några behov ovanför mig. Jag fortsatte rakt fram och blir helt förskräckt när jag märker att alla duvor återigen är uppe i luften och flyger efter och omringar mig på marken. Otroligt läskigt, så då försöker jag givetvis gå tillbaka till mina tre vänner på den stora, duvfria gången. Men återigen cirklar alla duvor runt mig i luften och följer efter mig. Hur trevligt är det med hundratals ( det var MINST 20 stycken) duvor som kommer flygande mot en? Inte ett dugg kan jag tala om för er, mina ben typ skakade och det kändes som jag skulle börja gråta. Jag försökte samla mig och gå tillbaka till vägen, och duvorna fortsatte flyga runt mig. Nu hade mina vänner fått syn på mig och jag önskade att de skulle komma springande med slangbällor och skjuta ner varenda duva, men det gjorde de inte. Nu skulle man ju kunna tro att duvorna fortsatte följa efter mig hela dan och blev mina nya kompisar, men som tur var så slutade dom flyga efter mig en efter en och när jag kom fram till mina tre vänner var mina förföljare bortflugna. Jag förstår inte vad jag gjorde för fel. Jag kanske störde duvorna, bröt mig in på deras revir eller nåt, varför annars denna förföljning? Jättekonstigt och jätteläskigt. Usch usch, duvor får gärna hålla sig på replängds avstånd från mig hädanefter.
Annars gjorde vi väl allt som förväntas av en turist i London. Det blidde en del shopping, men jag är stolt över att jag höll min budget=)
Och nu till det ni alla har väntat på. Svaret på vilken stad som är bäst, Paris eller London. Jag skulle kunna ställa upp en jättefin tabell på vilken stad som vinner olika kategorier, men har du orka läsa om min duvupplevelse så kanske du inte har så mycket ork kvar. Men om någon vill överklaga mitt beslut så kan du få en motivering till varför vinnaren äääääär: Paris! Jag är medveten om att Paris kan ha fått en fördel på grund av vädret då jag varit där, men i alla fall. Jag tycker i alla fall om staden Paris bättre än London, vilka resor som var bäst har jag dock inte sagt något om;) Så nu vet ni det!

Jag har en hel drös med illaluktande kläder att packa upp, det är ju inte precis rökfria krogar i London.
Idag fyller min lillebror 11 år, grattis till honom=) När jag fyllde 11 fick jag en cykel. Cheers mate!
       

Så var det måndag, slut på lovet och start av en ny period på den kära Rudbecksskolan. Ny period betyder denna gång för mig att min fritid ökar med cirka 200%, eller nåt sånt. Jag har ynka tre kurser totalt, imorgon har jag tex. bara en lektion, body balance 8.20-10.10. Man kan nästan säga att jag slutat skolan, men bara nästan, för lite plugg lär det väl bli i NkB och RK, om jag inte hinner det på min dubbellunch på måndagar. Jag borde skaffa mig ett nytt fritidintresse, så jag har något att göra om dagarna. En sak jag kan göra är att lära mig sådant som jag vill kunna men inte kan, som tex. Sveriges geografi. Varje sommar tänker jag att nu ska jag banne mig lära mig några fler landskap än Uppland och Skåne, men det blir aldrig som jag tänkt, vilket är lite tråkigt. När man skulle lära sig Sveriges lanskap, i fyran, så gick vi typ igenom ett landskap. Denna okunskap är något som plågar mig mycket (om vi ska ta och överdriva lite). Jag skäms också lite över att jag är så dålig på Sverige, eftersom jag spenderat oräkneliga timmar i bilen på färd genom Sverige till mina avlägsna släktingar. Dessutom är det roligt att vara allmänbildad. En annan allmänbildande grej man kan lära sig är länders flaggor. Det tänkte jag lära mig i somras, på landet där jag inte alltid brukar ha så mycket göra, men det gick ju lite sisådär också. Något jag dock lärde mig är att det finns väldigt många länder som har samma färgkombination på sin flagga som Frankrike. Där fick ni minsann intressant fakta. Nu kom Jennifer hem till mig och hon läste vad jag skrivit nu och sa: Vem bryr sig? Fy så elak hon är. =D Hennes buss fick punktering.

En glädjande nyhet jag fick idag är att mitt nya pass är klart. Ett pass är nämligen bra att ha när man ska åka till London, vilket jag ska göra på lördag:D Det ska bli kalaskul det, och helt ruinerande, härligt härligt.
När jag kommer hem från London kan jag göra en rättvis bedömning av vilken stad som är bäst, London eller Paris. Detta är en otrolig viktig fråga ska ni veta. Just nu skulle jag säga att Paris är bäst, men där har jag varit två gånger utan föräldrar. I London har jag varit en gång med mamma, det var iförsig väldigt trevligt, men inte riktigt samma sak som att åka med kompisar som jag ska göra nu. Så om drygt en vecka kan ni alltså få en helt rättvis bedömning av mig, så där har ni något att se fram emot!
Oscar sa idag att han hatar Paris, det kan jag absolut inte förstå. Jag älskar Paris, så det så!

Hohoho nu kunde jag inte hålla mig längre, det blidde tillslut en blogg för mig med.

Nu är det den näst sista kvällen på detta underbara sportlov. Det har varit ett bra lov, jag har faktiskt gjort en del av det jag skulle och jag har känt mig ovanligt tillfreds med tillvaron på nåt lustigt sätt. Förutom nu då då jag håller på å dö av hunger i väntan på att Jennifer ska komma så vi kan dela på våran pizza, i väntan på våra kära Londonmedresenärer.

Lovet har som sagt varit bra. I går va vi hos Sara å Gabbe å åt å blandade lite drinks å sånt, very najs. Trevligt å träffa dom igen, länge sen. Kvällen slutade med en mycket otrafiksäker bilresa hem med några galna tekniker, men jämför med 520 via Viby så var det klart värt det=)

Och skrivit klart projektet har man också gjort under detta lov, en stor aplåd till mig å mina kumpaner för det! Nu väntar bara ihopklistrandet av allt, yeyy, can't wait liksom.. hum..

Nu kom Jennifer med en ovanligt hög puls. Det var bra så nu kan vi äta. Hoppas hon vil ha mindre än halva pizzan, då får jag mer än halva, mmm..

Au'revoir!