Fram i tiden....
Framtiden. Det är något man kan ägna många tankar åt. Ändra fram tills nu har man levt och vetat exakt vad man ska göra om en månad, ett halvår, ett år. Ja asså inte exakt vad som ska hända men man har ju i alla fall vetat att man ska gå i skolan, bo hemma och sånt. Och så helt plötsligt vet man inte alls vad man gör om ett par månader. Ännu mindre om ett år. Det är läskigt, jag föredrar nämligen att ha koll. Nu ska man helt plötsligt leva och se vad som händer. Fast det är spännande också såklart. Tänk vad mycket man har framför sig.
Igår kväll var i alla fall jag, Jennifer och Maria på ett infomöte om work and travel som ordnar resor för unga backpackers till bla. Australien. Jennifer och Maria ska åka dit, de siktar på efter nästa sommar. De ska vara där ett halvår- ett år och åka runt, jobba lite här och där, hoppa bungyjump, dyka, surfa och helt enkelt leva livet. Vem vet de kanske gör mandomsprovet att kastrera en tjur med tänderna också.
När jag satt på mötet och såg alla bilder va jag ganska övertygad om att jag oxå vill följa med. Det vill jag såklart nu oxå. Jobba drygt ett år nu och sen dra iväg. Sen när jag kommer hem jobbar jag lite igen och sen åker jag som volontär till Afrika. Det är nämligen något jag också vill göra. Funderar på vad jag helst vill göra. Helst skulle jag såklart göra båda två. Frågan är hur realistiskt det är att jobba ihop pengar till båda två+kanske gå på folkhögskola och sen inte va helt pank när man börjar plugga igen? Innerst inne så vill jag helst till Afrika. Men det betyder inte att jag sjuukt gärna vill till Australien. I för sig så slutar ju inte livet vid 25, men det känns ju ändå som att nu när man kan bo hemma och när man bara har sig själv och försörja är rätt tid. Och tänk om jag åker till Australien och sen aldrig kommer till Afrika. Och åker jag inte till Australien kommer jag ju helt klart missa något. Jag låg och tänkte på dethär när jag skulle sova igårkväll. När jag tänkte på Australien ville jag dit. Sen tänkte jag lite på att åka till Afrika och då vill jag dit. Helt jättejobbigt. Så nu säger vi att jag ska åka till både ställena. Sen så kom jag ju på att det är hur fjantigt som helst att sitta och tro att jag kan bestämma precis hur jag ska göra nu. Vad som helst kan faktiskt hända. Det är lite det som är grejen med framtiden. Det är liksom inte något man vet så mycket om egentligen. Allt man har är bara tankar, mål och drömmar.
Idag var jag på anställnignsintervju. Det gick nog bra. Jag vill ha jobbet. Man kan ju alltid hoppas.
För övrigt smidde jag och Mickis stora planer på bussen hem idag. Flum
Igår kväll var i alla fall jag, Jennifer och Maria på ett infomöte om work and travel som ordnar resor för unga backpackers till bla. Australien. Jennifer och Maria ska åka dit, de siktar på efter nästa sommar. De ska vara där ett halvår- ett år och åka runt, jobba lite här och där, hoppa bungyjump, dyka, surfa och helt enkelt leva livet. Vem vet de kanske gör mandomsprovet att kastrera en tjur med tänderna också.
När jag satt på mötet och såg alla bilder va jag ganska övertygad om att jag oxå vill följa med. Det vill jag såklart nu oxå. Jobba drygt ett år nu och sen dra iväg. Sen när jag kommer hem jobbar jag lite igen och sen åker jag som volontär till Afrika. Det är nämligen något jag också vill göra. Funderar på vad jag helst vill göra. Helst skulle jag såklart göra båda två. Frågan är hur realistiskt det är att jobba ihop pengar till båda två+kanske gå på folkhögskola och sen inte va helt pank när man börjar plugga igen? Innerst inne så vill jag helst till Afrika. Men det betyder inte att jag sjuukt gärna vill till Australien. I för sig så slutar ju inte livet vid 25, men det känns ju ändå som att nu när man kan bo hemma och när man bara har sig själv och försörja är rätt tid. Och tänk om jag åker till Australien och sen aldrig kommer till Afrika. Och åker jag inte till Australien kommer jag ju helt klart missa något. Jag låg och tänkte på dethär när jag skulle sova igårkväll. När jag tänkte på Australien ville jag dit. Sen tänkte jag lite på att åka till Afrika och då vill jag dit. Helt jättejobbigt. Så nu säger vi att jag ska åka till både ställena. Sen så kom jag ju på att det är hur fjantigt som helst att sitta och tro att jag kan bestämma precis hur jag ska göra nu. Vad som helst kan faktiskt hända. Det är lite det som är grejen med framtiden. Det är liksom inte något man vet så mycket om egentligen. Allt man har är bara tankar, mål och drömmar.
Idag var jag på anställnignsintervju. Det gick nog bra. Jag vill ha jobbet. Man kan ju alltid hoppas.
För övrigt smidde jag och Mickis stora planer på bussen hem idag. Flum
Kommentarer
Postat av: anski
Åh, jag kommer ihåg alla dom där tankarna... spännande, roligt och läskigt... Hur skulle du kunna åka som volontär till afrika, vet du nån organisation? Det låter ju hur kul som helst, men australien är ju också häftigt. Det känns lite lättare att åka till australien senare i och för sig. Volontärgrejen kanske man mest gör som ung, eller? Du får bli läkare eller sjuksköterska och åka med Läkare utan Gränser som jag vill göra... För som du sa, livet slutar inte vid 25! ;o) KRAM!
Postat av: Fluffen
Australien juuuuuuuuuuu :D Feta äventyret ju :D Afrika sen ;)
Trackback