Verklighet
Jag hade en konstig dröm. Jag tror att det var inatt. Jag hade glömt bort den när jag vaknade men sen efter ett tag kom känslan ur drömmen fram, eller jag påmindes om den. Jag hoppas att känslan bara hör hemma i drömmen och inte i verkligheten. Men vissa drömmar är sådär att man inte riktigt vet om det var dröm eller verklighet.
Den här helgen har jag typ bara jobbat. Verkligen typ bara. Jobbat, alltså samma sak som innan helgen och samma sak som efter helgen. Inte samma jobb, men ändå. Så nu ska jag dra den där otroligt tråkiga men otroligt vanliga kommentaren: Jag är trött. Yes I am.
Jag önskar att jag ska slippa börja toksöka nytt jobb när mitt vikariat tar slut. Jag hoppas att: 1- någon ringer och erbjuder mig ett jobb med bra lön, lagom svåra arbetsuppgifter, bra arbetstider, centralt läge i stan och lagom fin dresscode. 2- någon ringer och erbjuder mig ett bra jobb. 3- vikariatet förlängs.
Observera att punkt ett och två inte föregås av att jag ska söka jobb. Eftersom punkt ett och två kanske inte är så realistiska så vill jag alltså att mitt vikariat ska förlängas, men man kan ju alltid hoppas på orealistiska saker. Omväxling förnöjer.
För övrigt så tycker jag faktiskt att man ska betala TV- licens när man är kulturminister. Inte för att detta ämnet inte blivit tillräckligt omnämt, men jag tycker verkligen det. Och inte för att andra ministrar inte borde göra det, men det är lite ironiskt att det är just kulturminsitern som inte gjort det. Och om jag var minister och kläckte ur mig att jag inte betalade för att public service inte har några bra program så skulle jag skämmas, inte för att jag tyckte så utan för att jag använde det som ursäkt. Ajaj. Men som sagt. Ett redan väl debatterat ämne. Tjingeling