AnnaBo

Jag vet precis hur jag vill ha saker och ting. Varför vet inte saker och ting hur jag vill ha det? Eller dom kanske vet och skiter i det totalt. Just nu verkar det så.

I helgen tänjde jag på mina gränser och det kändes vääääldigt bra. Asså, för tillfället. Haha, jag faktiskt Maria det är lite av en grej. Tur att Bengan håller med mig så hon fattar vad jag menar. Det är tur att jag har henne, hon är töntig med mig:)

Alla underbara ord som jag väntar på ska ploppa fram i min blogg kommer inte. Sorry fluff, men på senaste tiden har inte orden varit på min sida. Förreseten är det fett jobbigt när man inte vet vad man ska säga och bara säger något för sägandets skull och så är det som hoppar ur munnen på en världens dummaste grej så det skulle varit bättre att vara tyst. Förhoppningsvis e d bara man själv som tycker man låter dum. Jag brukar i alla fall inte tycka att folk låter dumma och dömma dom till puckon för sånna där småsaker. Som när jag nyss börjat på mitt jobb och en kollega frågade en fråga som jag ville tänka ut nåt bra svar på. Så medans jag tänkte sa jag: ja. sen sa jag ja igen. och igen. och igen och igen typ femton gånger. Sen när jag hade sagt ja ungefär femton gånger började hon höja ögonbrynen och se frågande ut och just då kom jag på att jag inte hade något mer att ge till svar på frågan än just ja. Så då sa jag ja en sextonde gång, men eftertryck. Det va pinsamt, men det var liksom som att munnen hakat upp sig.

I helgen ska jag till Skåne och fira farfar åttio år. Jag vet att det betyder jättemycket för dom att jag kommer. Och lite skönt att komma iväg är det faktiskt. Och jag gillar att träffa dom. Men ändå...