AnnaBo

Asså gaaah jag förstår dig inte! Fast egentligen är det nog inte så komplicerat och det mesta är nog bara i mitt huvud. Det är som att jag skapar mina egna problem bara för att det skulle kännas konstigt om jag var helt bekväm i alla situationer. Men något hos dig gör mig typ helt blank i huvudet, jag får plötsligt ingenting att säga liksom. Varför? Vad e det med dig som får mig att bli sådär? Är jag typ rädd för dig eller? Ingen av oss är otrevlig, ibland har jag fått för mig att du är det men det har andra gånger visat sig vara fel. Så även fast det skulle vara skönt att kunna skylla på att du är en bitch så går inte det. Vissa gånger har en rad ur en låttext poppat upp i huvudet, den går såhär: she fucking hates meee. Men jag tror inte det är så. Jag tror att vi tänker likadant om varandra. För när jag tänker efter så är nog jag likadan mot dig som du är mot mig. Och när jag tänker efter så försöker nog du lika mycker som jag. Fast när jag tänker efter så kanske du inte bryr dig och kanske är det bara i mitt huvud som det är liksom,du vet, a wall between us.

På fredag smäller det. Jag har redan beklagat mig för de flesta jag känner så jag behöver egentligen inte göra det här också. Egentligen är det inte så farligt, det kanske till och med blir trevligt. Och egentligen är det ju inget nytt. Jag har varit på fest förut. Och jag har träffat andras sambos och män. Och jag har umgåtts i sällskap med genomsnittsålder långt över mig. Det är bara kombinationen av dessa tre och rädslan för att inte riktigt passa in som inte är lockande. Inget värre än så. Så istället för att säga att jag absolut inte vill ha fredag kväll så säger jag att åå så skönt det ska bli på lördag!

Haha, en unge på mitt jobb är verkligen asrolig. Inte alltid, absolut inte, men ibland är han så himla sööööt. Idag garvade jag typ för mig själv åt honom så d nästan kom tårar ur ögonen. Haha, dåligt för då e d inte så lätt att dölja att man garvar.