Pizzabread
Vaknar kl 8, kan inte somna om. Sätter på mobilen och min underbara smssignal påminner mig om lägerhumorn som jag efter ca ett dygn efter hemkomsten börjar sakna. Det är mitt klassiska lägersyndrom. De sista dagarna på lägret längtar man efter det man saknar det hemma, vissa saker läääängtar man efter. Sen kommer man hem och verkligheten där hemma är precis som den alltid varit. De där problemen man lämnade när man åkte och inte behövt tänka på i två veckor finns kvar, och jag min lyckost har tydligen lyckats få dom att växa medans jag var borta. Då vill jag tillbaka till de extremt trötta morgonarna, de kollektiva måltiderna, de typiska ibörjanavtånårenungdomarna, de underbara ledarkompanjonerna med världens bästa humor och sången om pizzabreadet.
Min ledighet, som nu varat i tre veckor och tre dagar, började med en vecka på Naxos med familjen. Det var en bra resa skulle jag säga, trots omständigheterna. Efter en vecka var det hem och tvätta och packa om på en kväll för att sen åka på multisportläger på Bergslagsgården. Min solbränna var rätt hyfsad efter Grekland, men efter två regniga lägerveckor känns den nästan lika långt borta som resan, alltså som något som hände för väldigt länge sen. Ändå är det bara två veckor. Tiden är ett konstigt begrepp.
Jag tänkte mig sommaren som en evighet. Nu har första tiden gått och det återstår två månader och två dagar. Det känns som världens kortaste två månader och två dagar. Mitt liv har aldrig varit konstigare än nu. Aldrig så mycket som inte är som det brukar vara. Det känns skönt att jag ska va ledig i nästan två månader. Vi får se vad det blir av tiden som är kvar i Sverige..
du är i en konstig situation men du har många vänner som stöttar dig och älskar dig=) Hoppas vi hinner ses en del innan du åker, känns som man glider ifrån dig lite...=( å när du kommer tillbaka från australien så finns vår soffa till låns om det blir jobbigt! =) PUSS
Bra att du är hemma igen, har saknat dig!
men ikväll får vi frossa i alla lägerskämt vi kan komma ihåg, för du kommer väl?
ja det är lite intressant det där, med tiden. tänk om den faktiskt ändrar takt, men att man inte kan märka detta eftersom man upplever varje sekund som lika lång ändå eftersom man 'lever i tiden' liksom, eller lever med tiden. fast vad räknas som ingen kan uppleva? eller om man faktiskt kan märka att tiden ändrar takt, typ att tiden går fort (för en själv, relativt ens egen 'normaltakt') när man har roligt, så kan man ju ändå inte bevisa detta för sig själv eftersom man säkert har lika tråkigt varje gång man sätter sig ner och känner efter hur långa sekunderna är... |D