Fuck D
Period 3. Den börjar väl typ nu för de ett år yngre än mig på rudbeck. Ja efter deras lov såklart. Lov! Vad e d för skit? Okej det är asjobbigt att plugga. Ööööh. Det e för farao asjobbigt att jobba! Jag är för farao sjukt aaaavundsjuk! Period 3 ja. Där va jag för ett år sedan. Vad gjorde jag då egentligen? INGENTING. Jag va ledig typ varannan dag och varannan dag hade jag typ en lektion. Och jag började typ efter lunch. Jag kunde typ göra asmycket på kvällarna och sova ut på morgonen. Värsta skämtet. Hoppas jag njöt ordentligt av det.
Asså jag saknar skolan ibland. Jag saknar lunchrasterna. Dom fick man spendera med vem man ville och man fick sitta och äta hårdmackor hur länge som helst. Soft!
Innan vi drar måste jag köpa en minisovsäck och en 60 liters ryggsäck. Asså jag tycker det är lite läskigt. Men heey det är låångt kvar. Ett halvår. Ett h a l v å r
Förresten beställde jag det där halsbandet från den där sidan bengan. Bara så du vet. Jag ska köpa det för mina julklappspengar. Bra va? Och nästa helg ska det shoppas. Just d! Man hade inte lika mkt pengar när man gick i skolan. Moahaha. Det kan man ju bli värsta avis på när man pluggar. Fast. Pengar vs lov å massa hårdmackor. Jag vette tusan vem som vinner.
Asså jag saknar skolan ibland. Jag saknar lunchrasterna. Dom fick man spendera med vem man ville och man fick sitta och äta hårdmackor hur länge som helst. Soft!
Innan vi drar måste jag köpa en minisovsäck och en 60 liters ryggsäck. Asså jag tycker det är lite läskigt. Men heey det är låångt kvar. Ett halvår. Ett h a l v å r
Förresten beställde jag det där halsbandet från den där sidan bengan. Bara så du vet. Jag ska köpa det för mina julklappspengar. Bra va? Och nästa helg ska det shoppas. Just d! Man hade inte lika mkt pengar när man gick i skolan. Moahaha. Det kan man ju bli värsta avis på när man pluggar. Fast. Pengar vs lov å massa hårdmackor. Jag vette tusan vem som vinner.
Someone save us!
Jag älskar älskar älskar detta album. Och jag önskar önskar önskar att dom skulle spela i Stockholm, typ ikväll, och att jag skulle ha en biljett. Det vore sååå najs.
Nu har jag Oberoendeframkallande också =D Timbuktu är allt bra go.
När jag blir stor ska jag bli rockstjärna och mina gitarriff ska få folk att ryyyyyysa. Det är sant.
29 uppslag, imorgon 28
Tiden går läskigt snabbt. Jag vet inte vad jag ska göra för att stoppa den. Jag vill inte fylla trettio. Om det fortsätter såhär måste jag nog börja fundera på hur den dagen ska firas. Ta vara på dagen är ett uttryck som är väldigt bra att försöka leva efter. Det är värdelöst att längta till något annat. Jobbigt om man spenderar hela livet åt att längta liksom..
Jag har en del konstiga ljud för mig. Jag är medveten om det själv. Andra är också medvetna om det, för det finns i alla fall några som vågat säga det till mig. Och jag nynnar alltid på nåt när det är lite sådär pinsam tystnad. Det går inte att låta bli.
Det dunkar ibland i mitt vänstra öra. Jag undrar varför. Det är obehagligt. Jag har fått väldigt känslig hörsel på senaste tiden. Det kanske är på grund av mitt jobb. Det är väldigt mycket ljud på mitt jobb. Och när en viss liten liten flicka ger ifrån sig det där otroligt höga ljudet efter maten så skär det typ i hjärtat. Usch. Ibland känns mina öron ömma när jag åker hem från jobbet. När jag kommer hem pallar jag inte massa ljud samtidigt. Så ibland skippar jag musiken på vägen hem. Ibland sänker jag volymen i lurarna. Fast ibland går det bara inte att låta bli. För det är typ det härligaste som finns att lyssna på höööög musik i lurarna.
Efter Australien ska min nästa resa bli med dom rosa bussarna. Ja! Kanske någon avstickare till Paris innan, kanske. Men Maria om vi fortfarande står ut med varndra när vi kommer hem (asså såklart vi gör) då gör vi det! Vi kan förresten också låtsas vara 20 hela livet och bara göra sånt där du vet, som vi gör nu typ. Ja tack! Krumilurpiller, är det så det heter? Du vet, jag vill aldrig bliva stuuur.
Peace out royal cats.
Det är förresten inte alla som blivit bjudna på en predikopralin idag.
Jag har en del konstiga ljud för mig. Jag är medveten om det själv. Andra är också medvetna om det, för det finns i alla fall några som vågat säga det till mig. Och jag nynnar alltid på nåt när det är lite sådär pinsam tystnad. Det går inte att låta bli.
Det dunkar ibland i mitt vänstra öra. Jag undrar varför. Det är obehagligt. Jag har fått väldigt känslig hörsel på senaste tiden. Det kanske är på grund av mitt jobb. Det är väldigt mycket ljud på mitt jobb. Och när en viss liten liten flicka ger ifrån sig det där otroligt höga ljudet efter maten så skär det typ i hjärtat. Usch. Ibland känns mina öron ömma när jag åker hem från jobbet. När jag kommer hem pallar jag inte massa ljud samtidigt. Så ibland skippar jag musiken på vägen hem. Ibland sänker jag volymen i lurarna. Fast ibland går det bara inte att låta bli. För det är typ det härligaste som finns att lyssna på höööög musik i lurarna.
Efter Australien ska min nästa resa bli med dom rosa bussarna. Ja! Kanske någon avstickare till Paris innan, kanske. Men Maria om vi fortfarande står ut med varndra när vi kommer hem (asså såklart vi gör) då gör vi det! Vi kan förresten också låtsas vara 20 hela livet och bara göra sånt där du vet, som vi gör nu typ. Ja tack! Krumilurpiller, är det så det heter? Du vet, jag vill aldrig bliva stuuur.
Peace out royal cats.
Det är förresten inte alla som blivit bjudna på en predikopralin idag.
Lite irritating
Jag vet precis hur jag vill ha saker och ting. Varför vet inte saker och ting hur jag vill ha det? Eller dom kanske vet och skiter i det totalt. Just nu verkar det så.
I helgen tänjde jag på mina gränser och det kändes vääääldigt bra. Asså, för tillfället. Haha, jag faktiskt Maria det är lite av en grej. Tur att Bengan håller med mig så hon fattar vad jag menar. Det är tur att jag har henne, hon är töntig med mig:)
Alla underbara ord som jag väntar på ska ploppa fram i min blogg kommer inte. Sorry fluff, men på senaste tiden har inte orden varit på min sida. Förreseten är det fett jobbigt när man inte vet vad man ska säga och bara säger något för sägandets skull och så är det som hoppar ur munnen på en världens dummaste grej så det skulle varit bättre att vara tyst. Förhoppningsvis e d bara man själv som tycker man låter dum. Jag brukar i alla fall inte tycka att folk låter dumma och dömma dom till puckon för sånna där småsaker. Som när jag nyss börjat på mitt jobb och en kollega frågade en fråga som jag ville tänka ut nåt bra svar på. Så medans jag tänkte sa jag: ja. sen sa jag ja igen. och igen. och igen och igen typ femton gånger. Sen när jag hade sagt ja ungefär femton gånger började hon höja ögonbrynen och se frågande ut och just då kom jag på att jag inte hade något mer att ge till svar på frågan än just ja. Så då sa jag ja en sextonde gång, men eftertryck. Det va pinsamt, men det var liksom som att munnen hakat upp sig.
I helgen ska jag till Skåne och fira farfar åttio år. Jag vet att det betyder jättemycket för dom att jag kommer. Och lite skönt att komma iväg är det faktiskt. Och jag gillar att träffa dom. Men ändå...
I helgen tänjde jag på mina gränser och det kändes vääääldigt bra. Asså, för tillfället. Haha, jag faktiskt Maria det är lite av en grej. Tur att Bengan håller med mig så hon fattar vad jag menar. Det är tur att jag har henne, hon är töntig med mig:)
Alla underbara ord som jag väntar på ska ploppa fram i min blogg kommer inte. Sorry fluff, men på senaste tiden har inte orden varit på min sida. Förreseten är det fett jobbigt när man inte vet vad man ska säga och bara säger något för sägandets skull och så är det som hoppar ur munnen på en världens dummaste grej så det skulle varit bättre att vara tyst. Förhoppningsvis e d bara man själv som tycker man låter dum. Jag brukar i alla fall inte tycka att folk låter dumma och dömma dom till puckon för sånna där småsaker. Som när jag nyss börjat på mitt jobb och en kollega frågade en fråga som jag ville tänka ut nåt bra svar på. Så medans jag tänkte sa jag: ja. sen sa jag ja igen. och igen. och igen och igen typ femton gånger. Sen när jag hade sagt ja ungefär femton gånger började hon höja ögonbrynen och se frågande ut och just då kom jag på att jag inte hade något mer att ge till svar på frågan än just ja. Så då sa jag ja en sextonde gång, men eftertryck. Det va pinsamt, men det var liksom som att munnen hakat upp sig.
I helgen ska jag till Skåne och fira farfar åttio år. Jag vet att det betyder jättemycket för dom att jag kommer. Och lite skönt att komma iväg är det faktiskt. Och jag gillar att träffa dom. Men ändå...